070128
Dags att skriva lite igen. Varje gång kan ju vara den sista. Ska ge mig på en liknelse, sånt tycker jag är kul. Vi tänker oss nu att YHL är en gammal rallybil. En rallybil tillverkad för 12-13 år sedan. Då otrimmad, oprövad men genom åren modifierad och riktigt vass stundtals. Till bilen har vi ett antal förare i stallet. Från början inte så många men det har blivit fler för att sedan bli färre. Till stallet behövs en huvudmekaniker. De senaste åren har det blivit svårare för bilen att gå rent, att hänga med helt enkelt. Vi bytte inför denna säsong huvudmekaniker som kom med nya verktyg och bilen hostade så sakta igång igen. Vi har fått vissa turboeffekter som ger motorn rejäl skjuts ibland.

Men allt är ändå inte frid o fröjd i stallet. Fler förare än någonsin har lämnat iår. Riktigt duktiga förare. Och lägg även till en veteranförare som kunde denna bil utan o innan. Dessutom brukar bilen ställas ut på mässor där alla förare kan träffas och snacka förgasare och utbyta erfarenheter. Dessa mässor har i år uteblivit helt och alla förare har inte ens träffat varandra. Vi har ju dock faktiskt inte bara tappat förare utan fått in en ny i stallet också. Och han kör som fan. Rolig, attraktiv körning som blivit ett klart lyft för hela stallet.

Men frågan till slut är ändå om inte denna bil är på väg till skroten ändå. Hur ska det t.ex. gå när huvudmekanikern drar utomlands en längre tid och bilen får stå still. Rost säger jag bara. Ännu mer rost! Klarar bettan det? Kommer vi gå i mål denna säsong eller skär motorn innan rutiga flaggan? Och framförallt undrar jag om bitarna håller någon ytterligare säsong? Har förståelse för att förare hittar andra karriärer och tar av sig tävlingsdräkten. Inte kul i all evighet att åka gammal rallybil. Det finns ju andra bilklasser och andra sporter för den delen med. Men många roliga lopp har det blivit genom åren och ibland är det faktiskt fortfarande riktigt jävla kul att sitta bakom ratten i rishögen.